elinrundqvist

Bra rubrik jag fick till, den låter väädigt allvarlig ;)

Nej men igår när jag och Emelie skulle sova kom vi in på det samtalsämnet.
Jag har funderat på det också och det går fan att fundera en hel dag på et eftersom det finns så många möjligheter.
Jag har länge trott att när man dör så dör bara kroppen men själen lever vidare, för vad vore det för idé att leva och lära sig massa saker om man ändå inte skulle ha användning för dom sen ?
Jag vet inte vilken religion som tror att kroppen bara dör och försöker banka in det i huvudet på folk, det kanske är kristendomen. Jag vene. Men det är nog så att man lever och lär sig massa saker och sen nör man dör är man uppe i himlen ett tag och träffar nära och kära och håller ett vakande öga på sina levande släktingar och vänner ett tag efter man har dött och kollar så att dom inte mår allt för dåligt, sen när dom mår bättre återvänder man till himlen och kanske är någons skyddsäängel och sen återföds man som djur eller människa.

Detta gör ju att själen kan vara flera tusen år gammal och då borde man också kunna massa mer än vad man tror. Det kan också förklara att fast man alldrig har gjort en grejj eller varit på ett ställe vet man att man har gjort det förr eller att man känner igen sig väldigt bra.
Hoppas jag inte var Hitler i mitt förra liv bara.